Löner och marknadsekonomin

Ja så är det dags igen att skriva om marknadsekonomi. Minns en diskussion med några nyliberaler jag hade på svt:s debattsida om den enligt de själva så rättvisa marknaden. Som vanligt lyssnade de inte på mina argument. Har upptäckt till min glädje att det i varje fall är några som hittat in på min blogg. Jag har ju fått kritik av att jag är besatt av rättvisa, och kanske det, den kritiken tar jag. Vad jag däremot inte tar åt mig är att det skulle vara rena avundsjukan som driver mig. Det är annars nyliberalernas favoritattack att påstå att vi socialister bara är misslyckade figurer som är avundsjuka på de som lyckats här i samhället.

I texten nedan använder jag begreppet borgerlig marknadsideologi. Jag kan tänka mig att en och annan borgerlig reagerar när jag använder det uttrycket i samband med handikappade människor. Jag är medveten om att det finns många borgare som värnar om dessa. Men i verkligheten är det ju på det viset jag skriver och jag tolkar det så att det är en ideologisk skillnad mellan den borgerliga synen och den socialistiska i denna fråga. Så här tolkar jag den "rättvisa" marknaden vad gäller löner.

Vad är egentligen rättvisa. Är rättvisa något eftersträvansvärt eller är det bara ett hinder i utvecklingen i samhället. För mig är det den stora skiljelinjen mellan borgerligt tänkande och ett socialistiskt. Samhället behöver ju många olika sorters arbeten för att fungera. Dessa arbeten värderas olika. Sedan finns det ju människor som av olika anledningar inte kan arbeta. Tillsammans bildar vi ett samhälle och ska dela på resurserna i detta samhälle. Nu är det ju så att dessa resurser delas väldig ojämlikt mellan olika individer och grupper i vårt samhälle. Det är här skiljelinjen uppstår.

Hur värdera de olika individerna och grupperna sinsemellan. I det borgerliga tänkandet så är en stor löneskillnad något som är bra, nödvändigt och rättvist. Detta motiveras framförallt därför att marknaden säger sig kräva detta. Man tänker sig att marknaden genererar en slags automatisk rättvisa. Alla får den inkomst som marknaden anser att de är värda. Tanken är att tillgång och efterfråga även ska styra lönerna. Därmed får själva innebörden av rättvisa löner en annan innebörd. Det är inte längre arbetet i sig själv som värderas utan tillgången och efterfrågan av arbetet.

Nu är det ju så att marknadslönesystemet inte fungerar på detta sätt för låg och medelinkomsttagare. Anledningen till det heter arbetslöshet. För att marknadslöner ska kunna fungera för alla, krävs en arbetslöshet nära noll. I ett idealiskt samhälle utan arbetslöshet skulle marknadslöner kunna fungera någorlunda rättvist. Faktiskt skulle det troligtvis med tiden jämna ut lönerna. Nu vill ju borgerligheten och för all del även socialdemokratin inte ha en noll arbetslöshet (se inlägget om jämviktsarbetslösheten) därför att man då är rädd att inflationen skulle öka. Alltså kan man konstatera att en stor del av jobben (beroende på hur hög arbetslösheten är) inte omfattas av en marknadslön. Om vi nu skulle tänka oss att de nyliberala ekonomerna (borgerliga och de flesta socialdemokratiska) har rätt vad gäller inflationen så faller ju idén om det rättvisa i marknadslönesystemet. Man kan säga att man bekämpar inflationen genom att se till att en stor del av löntagarna inte kommer att omfattas av en marknadsmässig lön.

Sedan har vi de som av olika anledningar inte kan arbeta. Dessa ska enligt borgerliga värderingar ha en låg ersättning därför att de inte anses tillföra samhället något . Marknaden känner ju ingen empati och är därför totalt ointresserad av människor man inte kan tjäna pengar på, antingen som konsument eller löntagare. Till och med marknadsliberalerna inser att man inte kan låta sjuka och handikappade människor svälta ihjäl, och att samhället måste gå in här och justera det som marknaden inte klarar av. I den borgerliga marknadsideologin ska ju folk värderas utifrån vad marknaden anser att folk är värda, så hur värdera de människor som står utanför marknaden. Jo man antar helt enkelt att de tillhör bottenskiktet av marknaden och ska därför ha en inkomst därefter. När borgarna sänker sjukersättningarna så är det bara ett led i denna ideologi. Talet om att det måste löna sig att arbeta är i själva verket en konsekvens av denna åskådning.

När det gäller den stora gruppen pensionärer (puh vilket svårt ämne) så hoppas jag kunna återkomma.

Det orättfärdiga med marknadslöner ligger i det faktum att arbetsmarknaden är begränsad och att arbetslösheten gör att många jobb undervärderas. Dessutom är det en myt att marknadsekonomin på något sätt skapar en automatisk rättvisa. Alla beslut fattas ju av människor och inte av marknaden. Det är sant att alla beslut tillsammans kan sägas utgöra en sorts marknad. Men det är lika sant att marknaden är odemokratisk. Ju högre upp i hiarkin och ju mer ekonomisk makt man har desto mer kan man påverka marknaden, Att den kapitalistiska marknadsekonomin fördelar de gemensamma tillgångarna vi har så väldigt ojämnt, tycker jag räcker som skäl för att man ska kritisera systemet, oberoende vad ekonomerna än säger. Tanken att samhället måste vara mycket ojämlikt för att fungera på bästa sätt köper jag inte. Det är i stället en indikation på att något är galet i samhället.