Frihet

Frihetsbegreppet kan ju nalkas från olika synsätt, t.ex. filosofiskt. Jag tar här upp den politiska friheten. Att Sverige har ett stort mått av frihet jämfört med många andra länder får inte glömmas bort. Likväl finns stora frihetsproblem här. Många kanske tycker det är ett i-landsproblem men faktum är att många svenskar känner ofrihet i framförallt sin vardag.

Låt oss först konstatera att total frihet inte existerar i något civiliserat samhälle och inte kan det. Ett totalt fritt samhälle skulle innebära laglöshet, barbari och kaos. Ett samhälle måste ha lagar för att fungera och för varje lag man stiftar kan man säga att man inskränker friheten. Vi har sålunda inte frihet att klippa till vem vi vill på käften eller köra 200 km/t på motorvägen för att bara nämna några saker som inskränker friheten. Frihet förknippas oftast med friheten att få ha en egen åsikt eller att få framföra sina åsikter fritt samt att få rösta på vem eller vilka man vill. Men friheten kan också beskrivas som en maktfaktor eller inflytande i vissa fall. Friheten är också en ekonomisk fråga, ju mer pengar man har desto större är friheten. Friheten kan också vara något som jag vill döpa till antagonistisk frihet, d.v.s. ökad frihet för en del kan ge minskad frihet, mindre makt eller andra försämringar för andra. Likväl som man kan tala om den antagonistiska friheten kan man tala om den antagonistiska ofriheten. Alla lagar som förbjuder en att göra saker och ting kan man säga är antagonistisk ofrihet. Man skulle också kunna säga att frånvaro av lagar som man anser berättigade och nödvändiga skulle kunna vara en antagonistisk frihet. Med detta vill jag säga att frihet inte alltid är positivt och att ofrihet inte alltid är negativt.

Den antagonistiska friheten är sällan något som förs fram i debatten när man diskuterar frihet. När man från högerhåll talar om frihet är det ofta en antagonistisk frihet man talar om, trots att man gör sitt bästa för att dölja det. När man talar om att företagen måste få större frihet och att facken har för stor makt är det ett bra exempel på detta. Överhuvudtaget kan man säga att den fria marknadsekonomin har en massa sådana olika problemställningar att ta hänsyn till. När man avreglerade valutan så innebar det en mycket större frihet för kapitalägarna som fritt kunde föra ut valuta, sälja eller köpa företag efter behag samtidigt som löntagarna blev helt i händerna på aktieägarna vad gäller utflyttning eller försäljning av företag . Vidare så minskade det den folkvalda regeringens möjlighet att driva sin egen ekonomiska politik. En helt avreglerad marknad är ungefär som ett land utan lagar. Nu är inte marknaden helt fri, den skulle inte fungera då. Men jämförelsen är relevant. Marknadsliberalernas skrik efter mer frihet kan ses i ljuset som en antagonistisk frihet. Avsaknaden av regleringar (lagar) i marknadsekonomin är ofta antagonistiska friheter där konsekvenserna av marknadens aktörers frihet får negativa följder för andra.

En mycket viktig del av frihetsbegreppet har att göra med vilken ekonomisk situation man befinner sig i. Hur många av Sveriges löntagare som varje dag går till sitt arbete trots att de hellre skulle vilja vara hemma kan man bara gissa sig till. Bristen på inflytande över den egna arbetssituationen har i det sammanhanget en stor skuld till att många vantrivs på sina jobb. Detta gäller i synnerhet låglönejobben. Många ser inget alternativ utan är tvungen att trots vantrivsel och dålig lön fortsätta sin anställning. Det enda alternativet som står till buds är många gånger arbetslöshet med en ännu sämre ekonomi som följd. Man kan fråga sig hur stor frihet en sådan lågavlönad har egentligen, som mot sin vilja tvingas till sitt arbete varje dag för att klara livets nödtorv. Nu kanske många tycker jag överdriver men jag tror inte jag gör det, åtminstone tidvis är jag övertygad om att många upplever det som tvång att arbeta. Alla arbeten som utförs är ju nyttiga (det finns ytterst få onödiga arbeten) och nödvändiga för att samhället ska fungera. Därför kan man fråga sig varför man ingenting gör åt dessa problem (se inlägget om arbetslösheten). Det är inte troligt att borgare och högersossar vill göra något åt det så länge det finns ett överskott av löntagare som är villig (tvungen) att ta dessa arbeten. Det är billigare och lättare med arbetslöshet än att göra jobben mer attraktiva.

Att man kan omsätta pengar till frihet är det väl ingen som kan förneka. Man kan med andra ord mäta friheten med hur mycket pengar man har. För en person med mycket pengar är livet bra mycket enklare än en med lite. Med pengar på fickan kan man få hjälp med det mesta medan en mindre lyckligt lottad måste göra det mesta själv, om nu den personen överhuvudtaget kan göra någonting utöver livets nödtorv. Det absolut viktigaste medlet för att nå frihet heter pengar. Och att skillnaden verkligen är stor kan man ju på ett enkelt sätt konstatera genom att se hur klassamhället genererar stora ekonomiska ojämnlikheter. Nu kan man fråga sig varför det i ett civiliserat rättsamhälle ska vara sån stor skillnad mellan individers frihet.Läs även andra bloggares åsikter om Frihet